Följ med oss till
Pantanal 2023!
RESERAPPORT
Pantanal - en resa till jaguarens rike - 2022
Under tolv dagar i juli-augusti 2022 besökte Bergman Nature Tours återigen det artrika våtmarksområdet Pantanal i Brasilien med en ny grupp resenärer. I juli-augusti då vi besöker området är Pantanal som vackrast med många blommande träd och fåglarna är i sina parningsdräkter. Dessutom har vi då svala nätter vilket ger oss soluppgångar som ser smått magiska ut då dimmorna ligger över floden under vindstilla dagar. Resans mål var som alltid att ge våra resenärer minnesvärda naturupplevelser och möjligheter till högklassig naturfotografering. Och vi fick minst sagt rik utdelning även denna gång!
Foto: Marika Sjödin
Foto: Ola Jennersten
Foto: Marika Sjödin
Foto: Marika Sjödin
Vi startade från de norra delarna av Pantanal och färdades längs Transpantaneiran, en spikrak väg som byggdes för att underlätta transporter av boskap ut ur området. Numera används den också för att ta naturintresserade människor från hela världen in detta spännande område. Efter att ha hämtat upp deltagarna i Cuiaba tillsammans med vår lokala guide Eduarda anlände till vår första ranch. Ranchen har tagit intressanta steg mot att förena boskapsskötsel med naturvård, och de vilda arterna har glädjande nog ökat. Redan innan lunch fick vi se den intressanta rödbenta serieman, en särling som bara har en syskonart i sin familj. De två arterna av seriemor anses vara de närmsta släktingarna till en grupp utdöda gigantiska köttätande fåglar, de så kallade terrorfåglarna. En bra start! Efter lunch tog vi chansen att gå ut och titta på tvättäkta pantaneiros som drev in kor och hästar på ranchen. Under vår vandring fick vi också fina observationer av nandu och flockar av kapybaror som samsades med betesdjur närmast ranchens hus. Längre in har ranchen avsatt 40% av ytan till ren naturvård, något vi stöttar med vår närvaro. Vi fick också chansen att höra volontären Paul berätta om arbetet på ranchen och sina studier av jaguarer.
Foto: Ola Jennersten
Foto: Ola Jennersten
Senare på eftermiddagen tog vi vår safaribil och utforskade markerna längre bort från lodgen och fick fina observationer av kapucinapor och den rödlistade fågeln rostbukig guan, en art som är sällsynt i andra områden där den ofta jagas hårt. En av våra resenärer upptäckte också en sköldpadda på avstånd, vi hoppade alla ner från bilen för att få en närmare titt. Det visade sig vara en rödfotad sköldpadda, en riktig skönhet. Efter middagen tog vi en kort kvällstur i safaribilen och hittade då både jättemyrslok och sydlig tamadua, jackpot! Trötta och nöjda somnade vi efter första dagens upplevelser.
Före frukost tog vi en tidig morgonvandring och snabbt fick vi se en flock korpgamar samlade kring en död kalv. Väl framme vid kalven visade det sig förvånande nog att den inte hade några synliga skador på kroppen. En viktig observation visade det sig för volontären Paul, då det ingår i hans projekt att se hur många kalvar som förloras till jaguarer på ranchen. Troligen hade den nyfödda kalven istället omedelbart dödats av gamarna, något som var viktigt att dokumentera.
Foto: Bo Antberg
Efter lunch fortsatte vi söderut längs Transpantaneiran och stannade vid flera vattensamlingar med mängder av solande kajmaner och ett rikt fågelliv med jabirustorkar, snäckglador och rosenskedstorkar för att bara nämna några fotovänliga arter.
Sedan var det dags att besöka nästa ranch längs Transpantaneiran. Denna ranch är en av föregångarna inom bevarandearbetet där ranchens växt- och djurliv och ekoturism har varit prioriterat i över 30 år. Under vandringen i ranchens omgivningar hörde vi plötsligt ett djupt hoande. Efter att ha skannat av träden så vi snart inte bara en utan två virginiauvar, som visade sig fint för oss. Kvällsturen i safaribilen började trevligt med en fin observation av den nattaktiva större poton, känd för att imitera döda trädstammar när den sover under dagtid. Lite senare under turen såg vi sedan något riktigt stort röra sig i en glänta i strålkastarnas sken, en tapir! Sydamerikas största däggdjur, sällsynt på andra håll, har på denna ranch en fristad så chanserna är extra goda att få se dem just här. Med krabbätarräv och flera andra nattaktiva arter återvände vi trötta och lyckliga till lodgen.
Foto: Marika Sjödin
Foto: Ola Jennersten
Foto: Ola Jennersten
Foto: Ola Jennersten
De övriga vandringarna på ranchen gav också bra utdelning, de kvicka små svartsvansade silkesaporna visade sig fint för oss, ännu en rödlistad art som har en fristad här. Miljön är varierande på ranchen där öppna savannområdena finns insprängda mellan skogsområden, vattensamlingar och buskmarker. På de öppna savannmiljöerna så dök bland annat två campospettar upp, snyggt poserande på ett termitbo. En överraskning var också en rostsparvuggla som vi spanade fram där den gömde sig i ett tätt grenverk. Runt lodgen lockas fåglar till en matning och där fick vi bland många arter, fantastiska fotochanser på de två karismatiska arterna tocotukan och brunörad aracari med sin färgglada jättenäbbar. Gulnäbbad hocko, en vacker men hotad art, spatserar också omkring nära ranchens lodge vilket gav många fina fototillfällen.
På väg ner till Pantanals hjärta stannade vi till vid en lodge där Eduardas familj har en egendom och där de arbetat med att få tillbaka världens största arapapegoja, den intensivt blå hyacintaran. Den är klassad som sårbar och drabbad av habitatförluster och fångst av fåglar för husdjursmarknaden. En individ kan kosta upp till 10 000 kr på svarta marknaden. Arbetet som familjen gjort har varit målinriktat och långsiktigt. För mer än 30 år sedan planterades acuri-palmer som är hyacintarornas huvudsakliga föda och manduviträd som är boträd. Resultaten har nu börjat visa sig och populationen ökar sakta men säkert på ranchen. Vi njöt i fulla drag av att se värdens största ara knapra på palmnötterna, helt orädd för oss.
Foto: Ola Jennersten
Foto: Ola Jennersten
Foto: Ola Jennersten
Vi fortsatte sedan söderut på Transpantaneiran och installerade oss på vår nya lodge alldeles intill floden. Dagen efter var det dags för den allra första flodturen i jaguarens rike, det skyddade våtmarksområdet mitt i Pantanal där flera floder möts som skapar ett av världens bästa jaguarhabitat. Efter en god frukost gav vi oss iväg strax innan soluppgången, alla fulla av förväntan. Och vi fick omedelbart kontakt med vår första jaguar, en hona som helt avslappnad vilade sig i gräset intill floden. Lite senare fick vi också se hennes två nästan vuxna ungar som väntade på honan och hade hittat en perfekt utkiksplats över floden. Vilken start för oss! Och det fortsatte lika intensivt, varje tur gav oss nya möten med jaguarer, och enastående fototillfällen. Vår strategi att ta med lunchen ut till floden istället för att lägga flera timmar varje dag på att åka fram och tillbaka till lodgen visade sig än en gång leda till spännande möten utöver det vanliga. Vid våra jaguarmöten tar vi det också lugnt, även om jaguaren ligger och vilar så väntar vi. Även det betalade sig denna resa. Vi fick unika möten med en hona och hane som parade sig, och vi följde flera jagande jaguarer under långa perioder. Det är oerhört spännande att följa en jaguar som är på helspänn för att fånga ett byte, när den vandrar långa sträckor längs floden ständigt spanade efter potentiella bytesdjur.
Foto: Ola Jennersten
Jaguarerna lyckas i snitt med en jakt på 20 försök, så man måste ha tålamod här, något vi kunde se från första parkett, då flera kajmaner och kapybaror i sista stund hann undan. Men med vår långa tid floden varje dag hade vi ingen strass och vi fick också utdelning då vi fick se en lyckad jakt på en kajman och en kapybara. Att också se en hona med två ungar som lapade sol samtidigt på en trädstam var något vi inte ens kunnat drömma om. Bland många upplevelser var mötet med en jaguar som smög fram mot oss på en trädstam oförglömligt. Att se jaguaren komma närmare och närmare i sökaren var magiskt, och till slut fick vi till och med backa undan för att inte störa när hon allt närmare helt obrydd om vår närvaro. Vi såg jaguarer samtliga fem dagar på floden - jaguarer som vilade, vandrande, simmade, tvättade sig, parade sig, hade med sig sina ungar och inte minst jagade. Att se hur avslappnade jaguarerna var inför våra båtar och smattrande kameror kändes verkligen bra. Dessa helt orädda jaguarer har gjort att turismen i området ökat, och lett till minskad jakt och jaguarerna bidrar nu rejält till den lokala ekonomin, de har blivit mer värda levande än döda, precis vad vi vill stödja med våra resor.
Foto: Ola Jennersten
Foto: Marika Sjödin
Foto: Ola Jennersten
Nu handlade de fem dagarna på floden inte bara om jaguarer även om de såklart är i fokus. En annan självklar målart var jättuttrar. Vi hade närkontakt med flera flockar som lekte mitt framför vår båt, jagade fisk och markerade revir på flodstranden. Starkt hotade och mycket sällsynta på andra håll, men här lika oskygga som jaguarerna! Minnesvärda var också de dimmiga morgnarna som skapade ett magiskt ljus över floden. En morgon åkte vi in till en isolerad flodarm utanför huvudstråken där vi var helt ensamma. Fullt av fåglar längs floden där vi sakta gled fram mellan vattenväxterna, en flock jätteuttrar som jagade fisk och allt inramat av fåglarna morgonserenad. Bättre kan en morgontur inte bli!
Foto: Ola Jennersten
Foto: Ola Jennersten
Foto: Ola Jennersten
Foto: Ola Jennersten
Mer än nöjda lämnade vi jaguarernas hjärta efter fem hela dagar på floden och åkte norrut igen, till vår sista lodge på resan. Den hemtrevliga lodgen ligger vackert intill floden Pixaim där vi gav oss ut på nya båtturer, nu med andra arter än jaguar i fokus. Här ägnade vi oss åt fotografering av bland annat svarthalsad vråk, cocoihäger och ringskungfiskare som alla svepte ner framför vår båt, lockade av små fiskar som vi kastade i. Snabba ryck av oss fotografer krävdes men kul var det! En riktigt trevlig överraskning var agamihäger, en svårsedd art som vi lyckades hitta smygande bland träden i strandskogen.
Foto: Ola Jennersten
Vi fick också fina observationer av flikjacana, som hade många perfekta platser på Pixaim-floden där de spatserade med sina jättefötter på vattenväxterna. Flikjacanan har ett intressant levnadssätt där hanarna tar hand om allt från ruvning till matning av ungarna och honorna slåss om hanarna. På lodgen finns också ett fågeltorn med utkik över ett häckande par av jabirustorkar med ungar. Vi kom i perfekt tid för att se ungarna och hur föräldrarna kom och matade dem och kom med vatten i krävan till dem. Den stora höjdpunkten här var chansen att se ozelot. Och vi hade jackpot, båda kvällarna kom det annars så skygga kattdjuret smygande genom skogen och nappade åt sig små kycklingbitar innan den försvann i mörkret igen. Vi såg även ozelot två flyktiga gånger under våra safariturer, men det här var något helt annat. Att se det smidiga lilla kattdjuret klättra på grenar och lianer framför oss var speciellt. En fantastisk avslutning på resan!
Ja, sammanfattningsvis så gav resan en rad oförglömliga naturupplevelser. Och då har vi här bara nämnt en bråkdel av de 176 arter av fåglar, däggdjur och reptiler som vi såg på resan... Vi kan med gott samvete säga att ekoturism lönar sig, för varje resa vi gjort sedan vi var inne första gången 2013 har antalet jaguarer ökat och vi ser också allt fler under våra turer, inklusive flera honor med ungar. Vi i reseledningen kan knappt bärga oss innan vi får åka tillbaka! Vi tackar alla våra resenärer för att de ville dela dessa fantastiska upplevelser med oss!
Foto: Marika Sjödin
Foto: Bo Antberg